Vindåkra är en gammal Skånegård som ligger som en ö mitt i ett böljande sädesfält på Österlen. När Ann-Julie och Berthold hittade gården 1998 visste de omedelbart att just här, mitt i detta öppna landskap med havet synligt i fjärran, skulle de trivas, känna sig hemma. Huset var tillräckligt stort för att kunna fyllas med många gäster precis som de båda önskade.

 

De skapade under åren en härlig mötesplats med fester, utflykter (med minst ett dopp i havet!) och gemenskap för släkt och vänner samt många rofyllda dagar för sig själva. Planen var att bo på Vindåkra permanent när de blev äldre, men för Ann-Julie blev det bara under 1,5 år på grund av den sjukdom hon drabbades av.  Hon förmedlade att hon trots allt kände sig trygg, tacksam och lycklig över att få vara på Vindåkra under sin behandlingstid och njöt av att få läsa lika mycket som hon gjorde under slukaråldern när hon var liten. Varje dag gick hon långa promenader längs havet tillsammans med Berthold. Det gav henne en positiv livskänsla i nuet och fyllde henne med nytt hopp. 

​

Stora träd och många buskar skyddar gården från stormar, och ger svalkande skugga varma sommardagar. På den mysiga innergården växer ett frodigt valnötsträd och det är just detta träd som stått som förebild till loggan för Stiftelsen. Valnötsträdet är enligt den grekiska mytologin ett förvandlat träd. Titanen Karya står för naturens egen visdom. När hon dog blev hon ett valnötsträd. Trädet visar oss att även vi människor behöver våra rötter och att det är livsnödvändigt att söka sig mot ljuset precis som trädet gör. I ljuset får vi den näring vi behöver för att erövra den viktiga kunskapen om att vi alla hör samman och är beroende av varandra. I Sydafrika uttrycker man denna visdom med ordet Ubuntu, vilket betyder:”jag finns för att du finns”. Detta är kärnan i den humanistiska grundsyn som vägledde Ann-Julie genom hennes livsvandring.

​

“Ge mig en dag”, även kallad “Österlenvisan”, är skriven av Olle Adolphson. Den får förmedla en del av den känsla som Ann-Julie hade för Österlen.

​

Ge mig en dag av vindar och sol
vid stränder ljusa och klara
där tystnaden går i kullarnas gräs
Vid havet vid Österlens dalar

Ge mig en natt då tiden står still
då trast och näktergal talar
då nöd och då lust då kärlek blir till
I lundar i Österlens dalar

Ge mig den stund ja ge mig den tid
då hundra lärkor och svalor
flyger min själ till himmelens frid
På hedar vid Österlens dalar